Eller den här bilden? (Den togs också igår)
Med snön som metafor tänkte jag blogga om coaching ett tag framöver. Har du lust att hänga med?
- Har du tänkt på hur snön är relaterad till oss?
Den får världen att bli vit och ljus när den lägger sig på backen. - Vi kan åka på den.
- Vi kan titta på andra som åker på den.
Redan här har vi tre saker som går att jämföra med professionell coaching och det förhållningssätt som går att hitta där:
- Snön ramlar ner – Vi är i våra liv – precis som det är.
- Vi kan åka på snön. Vi kan dra nytta av snön – en hel vinteridrottsindustri …
- Vi kan förhålla oss till om vi: ska, eller kan, åka på snön – eller om vi ska titta på andra som åker på snön.
Summa summarum: Vi lever i den kropp vi gör – det vi kan påverka är hur vi vill leva, göra och agera (så länge vi har den fysiska hälsan). Och på ett djupare plan och vidare, mer generella termer – vem vill jag vara. Vad vill jag bidra med, det kan både du och jag stundligen påverka, öva och upptäcka mer om:
- Hur vill jag uppträda mot mig själv och mot andra?
- Hur vill jag ta hand om mitt liv?
- Allt det där går att få rejält korn på så att både livet och arbetslivet glider fram behagligt i backarnas böljegång och genom tillvarons utmaningar. Livet kan verkligen utmanas av ”snöstormar”, ibland staplade ovanpå varandra. Det går att sortera i dessa oväder – det går att förbereda sig för dem genom medvetet förhållningssätt. Källan till den kunskapen är, enligt min mening, oändlig.