Hej Sköning – söndagen är här!
Hur många gånger har jag hört folk säga ”vi är så rädda för förändring”? Det verkar vara en seg föreställning som troligen beror på tråkiga erfarenheter kopplade till ordet. För om vi går till botten med den inställningen så skulle vi vara rädda för själva livet. Är vi verkligen det?
Livet är en process som ändrar sig precis hela tiden. Det är själva sinnebilden för liv, växande och utveckling. Det ändrar sig blixtsnabbt runtomkring och vi hänger på mer eller mindre medvetet i mode, trender och tekniska apparater.
På By Larm 2014 i Oslo fick jag tonvis med vatten på min glada kvarn, och det är de unga som leder ligan, tillsammans med oss andra. I min smältarprocess av alla upplevelser så är det vissa raukar som reser sig som pelare i minnet.
Vet du, jag skriver ner dem som stödord här – för minnet (mitt eget): Minnet, rösten, retorik, antiken, skrivtecken, beteende, behov, FOMO, begränsande föreställningar, teatern – som skyltfönstret i vinterkvällen, rock-rävarna, det naturliga, knark, droger och mitt i allt så invaderar Ryssland Ukraina, 6000 man går in på Krim-halvön. Var tog alla de vackra bilderna och orden vägen om kärlek, samarbete som bokstavligen och bildligt svävade fram under OS-invigningen?
Mina tårar syns inte – jag känner sältan i mungipan. Och jag plockar upp tråden igen med hoppet om vad du och jag kan göra idag. Och så hörs vi igen!
/Carin Coach 🙂