BLOGG I APRIL TEMA GRÄNSER, BLOGG nr 15
Järnspis – idag gick det tungt!
Käre nön! Idag gick det ”tonngt” som det heter på rekti Värmländska. ”Toonngt”, det låter dubbelt så tungt som tungt, tycker jag. När jag sprang därute på de fina flisspåren på www.kilenegarden.se så kom jag att tänka på en järnspis – jag känner mig som en järnspis! Stum, tung och utan tillstymelse till flyt, fjäder eller spänst. Ha ha! 🙂 Det ena charmtrollet efter det andra kom och sprang om och tankarna drog igång inne i ”hövve”.
Yes, se våren slå ut! 🙂 Full av förväntan stack jag iväg…
Våren höll sig en dag till tänkte jag – det sa inte POM! idag, som jag trott. Min föreställning om löpturen stämde inte ett smack och så började jag leta plustecken i stället för att fastna vid bilden och känslan av den blytunga järnspisen:
- Jag kan springa, allt funkar och jag har noll ställen som gör ont. 🙂
- Det är naturligt att det varierar i upplevelse.
- Yes! Första gången utan mössa och yttersta skaljackan!
- Koltrasten sjunger!
- Ekorren hängde på ett tag innan han pep upp i ett träd!
- Kilometer-skyltarna dyker upp ”snabbare” för varje gång!
- Jag kan både se mig om och tänka på annat än själva joggen! 🙂
- Det är inte tal om att stanna och gå – även om jag är seg.
- Och för mitt inre ser jag mina förebilder som fjädrar fram som Road Runners på lunchjoggen om onsdagarna. Klart att de har dagar som känns blytunga ibland.
- Och tänk en järnspis vad mycket gott som lagats på den och så mycket energi den har spridit genom åren!